Idag har jag träffat en gammal vän. Någon som jag inte träffat på många år, men idag så bara var hon där. Det var ett kärt, men mycket sorgligt återseende. Det skar i mitt hjärta.
Min farmor, den starka kvinnan som alltid fanns tillhands för mig, hon har liksom varit borta i flera år. I hennes kropp har en elak gammal dam flyttat in, och givit dåligt samvete till mig och många andra, istället för kramar och kärlek. Eller, det var nog kärlek hon gav, men bara på fel sätt. Min ”riktiga” farmor, hon försvann för många år sen, och jag har saknat henne så.
Men idag – idag träffade jag henne igen.
Hon satt på sängkanten och log. Lite frågande först, men sen blev hon så glad. Den där elaka tanten var borta och hade äntligen lämnat plats för min rara farmor.
Jag hade plockat lite vitsippor och violer. Jag vet att hon älskar blommor. Speciellt såna som man hittar i naturen, inte i blomsterhandeln.
Hon hör så dåligt, så konversationen blev enkelriktad… och virrig. Det är svårt att hålla reda på då och nu när man är 90 år och ligger på sjukhus med bäckenfraktur och smärtstillande piller, sår i huvudet och blåmärken överallt.
Men jag gjorde det jag tror att hon behövde mest. Jag satt där, och tittade henne i ögonen och gav henne kärlek. Jag höll hennes hand och smekte hennes magra fingrar. Den mjuka huden.
Jag kände efter noga och nog fanns den där, den där handen jag höll när jag var liten. Men idag var det inte hon som var den starka, det var jag.
Jag såg henne igen, min farmor. I ögonen lyste hon. Jag fick verkligen träffa henne igen. Men så sorgligt att träffa henne så. Och nu. Och snart… vad finns då?
”Jag vill inte dör här”
Du är självständigheten personifierad, och plötsligt är du helt beroende av andra. För allt. Jag kan inte ens tänka mig hur det känns. Men jag lider med dig.
Jag önskar inte livet ur min farmor, det vill jag understryka. Men jag önskar henne att slippa det som är nu. Och hon lever på lånad tid.
Farmor, jag är så glad att jag fick träffa dig igen. Du är min största idol. När jag får egna barnbarn så hoppas jag att jag orkar engagera mig lika mycket i dem, som du gjorde i mig. Du fanns alltid där. Du var min bästa vän, när inga andra vänner fanns.
Jag älskar dig så mycket.
Peterlina 
Senaste kommentarer